En vanlig dag i stan

Det var längesedan jag och Linda var i stan tillsammans. Här om helgen åkte vi dit och tittade på bio, samt gick en runda lite här och var.

Det var perfekt höstväder!

På kyrkogården var det ganska mycket folk.

På hösten och våren är det som bäst i kyrkorgården. Den kommer mest till liv då, om man får lov att säga så.

Många löv på marken, men väldigt många kvar på träden.

Bort åt centralen byggs det nytt hela tiden. Jag hinner inte med, varje gång jag tittar dit finns det nya byggnader.

Vi åt lunch på centralen och förundrades över folks förmåga, eller oförmåga, att se förbudsskyltar.

Den skylten satt tydligen helt fel placerad.

På Stortorget hade det samlats mängder av folk. Visste jag inte bättre hade jag trott att det var Malmöfestivalen.

"Pang!" sa det och så föll det ner konfetti på alla som stod runt scenen.

Allt från unga till gamla.

De hade inte snålat med konfetti.

Och allting föll ner på oss.

Men det gjorde inget!

Anledningen till att alla var på torget var för att hylla Malmös fotbollsspelare.

Och här står dem. Jag har inte den blekaste aning vem som är vem då jag är totalt ointresserad av fotbollssporten.

Men tur nog finns det andra som uppskattar de mer än jag gör.

Vi gick vidare efter blivit nermejade av konfetti.

Klockan 15 började bion, vi såg "100 steg från Bombay till Paris". Oväntat bra film!
Vi hade egentligen ingen koll på vad det var för film innan vi köpte biljetterna. Mycket sevärd!

Dimmiga danskar

I lördags bestämde jag mig för att åka med Linda till Köpenhamn för en mysig heldag i hösten som egentligen är sommar enligt SMHI.
Dagen började tidigt med att vi åkte tåget över bron...

Först åkte vi till Den blå planet, som ligger förträffligt nära tåget. Där var vi strax efter de hade öppnat.

Vi tittade på alla möjliga sorters fiskar, och två uttrar.

Vädret ute var tjockt av en riktigt dansk dimma.

"Sprattus sprattus" heter dessa fiskar på latin, stod det på en skylt.

Med tiden kom det mer och mer folk. Mest barnfamiljer. Det var ju lov för oss svenskar.
I alla fall de av svenskarna som går i skolan fortfarande.

Några pirayor. Jag tänker bara på Electric Banana Band när jag ser dessa farliga fiskar.

Där inne fanns också en tunnel som gick under det största akvariet. Ganska mäktigt att gå under där,
även fast Linda tyckte det var läskigt.

Hajar, rockor och andra fiskar som också har finfina namn bodde där i bland alla miljoner liter vatten.

Vi tittade på när de blev matade.
Senare när vi kände oss klara gick vi därifrån.

Vi tog Metron in till stan, hoppade av på Frederiksberg.

Dimman var fortfarande uppenbar.

Det var en lite annorlunda känsla i staden än jag är van vid.
Om det hade med dimman, eller halloween att göra vet jag inte.

Efter att vi ätit en superlyxig lunch någonstans gick vi till en stor park.

Där var det höstigt.
Och Linda var precis lika söt som vanligt.

Var vi än tittade såg vi höstfärger av alla dess slag. Men fortfarande en hel del grönt.

Linda hade med sin lilla kamera.

I ett träd hängde det nappar. Helt normalt.

Ännu mer höst!

På en brygga satt ett par och hade picknick, det såg ganska mysigt ut.
Vad tjejen med cykelhjälm gjorde där har jag ingen aning om. Tror inte de kände varandra.

En närbild på hösten.

Lite här och var i parken fanns det små sjöar, och över de gick det broar. Här är en.

Precis som på vattenlandet var det mest barnfamiljer i parken.

Och en hel del motionerande folk som drog nytta av det milda vädret.

Parken var ännu vackrare än vi hade trott.

Vi började känna oss färdiga i parken, för denna gång.

På vägen tillbaka kom vi förbi en bröllopsfotografering.

Eftersom parken ligger precis intill Zoo kan man titta på elefanter, men de var på annat håll när vi kom förbi.

Vi gick ut ur parken och tog oss in mot Centralstationen.

När klockan började bli kvällslig åkte vi tåget hem igen efter en lång dansk dag.