Höstdagen i oktober

I lördags var det en av de finaste dagarna på länge, här i Malmö.
Därför gjorde jag och Linda precis vad ungefär resten av Malmö också gjorde. Vi gick ut.

Från Hyllie tog vi tåget som rullade oss till Centralen.

På Centralen stod folk, som vanligt, och tittade uppåt.

Från Centralen gick vi mot parken, genom gamla stans små gator.

I parken fanns det folk precis överallt. Och nästan alla hade varsin kamera som de tog bilder med.

De tog bilder på varandra lika mycket som på allt runt omkring.

Träden inne i stan är allt från helt gröna, till dödsbruna.

Utanför Stadsbiblioteket möttes två hundar.

Och inne i parken bakom bibblan stod två män och skulle ta bilder på varandra.

Färgerna var där. De eldröda löven låg och omfamnade marken som annars är så livlös.

Härliga kontraster.

Linda, med sin lila tröja, passade väldigt mycket in i omgivningen.

Solen skapar färger. Den lös på trädens toppar som såg ut att brinna.

På en bänk satt ett äldre par och hade det bra.

På en annan bänk satt ett annat par och hade det bra.

Det var något av det sötaste jag sett. Två, annars ganska fula, fåglar såg riktigt kärleksfulla ut.

Vidare vandrade vi. Till Ribban kom vi. Även där fanns folk. Överallt.

Dock så badade ingen vid stranden.

En man satt i gräset och kände sig fridfull.

Två andra satt i sanden.

Och en fjärde satt på gräset ovanför sanden.

Jag undrar hur de såg ut för trettio år sedan.

En tjej, en cykel och en hög med sten och sand.

Linda hittade en hjärtformad sten.

Detta hade lika gärna kunnat vara mitt i sommaren.

När vi kom fram till den långa bryggan, kände vi att benen började bli sömniga.

Så vi gick mot närmsta buss för att åka hem igen.

Närmsta buss var 3:an som gick vid Fridhemstorget. Väl hemma tog vi det lugnt resten av helgen.