En frusen hamn

Det var längesedan jag och Linda körde iväg på en liten utflykt. Så vi körde tidigare i eftermiddag till hamnen i Klagshamn.
Med ett hopp om en graciös solnedgång hade vi med oss stativet för att ta en turistbild i färgexplosionen.

Tyvärr blev solnedgången inte som vi hoppats. Bakom tunga, stora moln gömde sig vintersolen.
Den glimtade fram mellan små springor. Då passade vi på.
Det blev två nya tillskott till vårt turistande.

Vattnet i hamnen var lika fruset som våra kinder blev i blåsten.

En fiskebåt hade frusit fast. Inne i den låg flera olika saker lösa.

I bryggan satt det fast tampar av olika längd och tjocklek.

Isen klättrade uppför stenarna, på väg upp på land.

Min Linda.

Hamnen var förvånansvärt hemtrevlig.

Månen tittade fram och sade hej.

Mellan alla landsatta båtar låg bråte av olika slag.

Vi vandrade runt och omkring i närheten.

Under ett tak, vid någon sorts uteplats, låg en haj som låg i ide.

Ungefär en timme härdade vi ut. Vissa stunder bet kylan oss hårt i kinderna, nästan så att det gjorde ont.

När vi satte oss i bilen tryckte vi igång gumpvärmen på högsta och sedan tinade vi sakta upp under den medelkorta färden hem.


Glöm inte att kolla in Lindas bilder, det var ju inte bara jag som knäppte bilder. Bilderna hittas här!