Riksresan - Dag 9
tisdag 17 augusti 2010
Man skulle kunna säga att dag nio var en slags repris på dag åtta. Vädret var betydligt bättre, från hotellet såg vi nu bort till bergen! Därför planerade vi samma utflykt som föregående dag till utsiktsberget, med höga förväntningar.
Denna vyn hade vi från vårt hotellrum när vi vaknade.
Pappa beordrade mig att fota utsikten från hotellrummet. Jag hängde mig utanför fönstret för att undvika reflexer. Mamma blev smått hysterisk och beordrade mig att omedelbart komma in i rummet igen. Men vem kan klandra henne. Vi befann ju oss på den etthundraåttiofemte våningen, ungefär.
Jämför denna med en likadan bild jag tog två dagar tidigare när det var dimmigt: Dag 7
Det var ingen typisk vykortsblå himmel, men vi klagade inte. Det var varken dimma eller regn.
När vi gjort oss klara åkte vi iväg till berget. Idag var utsikten andlös.
Jag tog många bilder. Väldigt många. De flesta liknade varandra. Dessutom tog jag ett par panoraman, men inte heller de har jag orkar sätta ihop.
Visst ser det ut som att det ena molnet sticker upp genom det andra?
Jag är inte säker, men det där borta kan nog vara Kebnekaise.
Du får ursäkta mig om dessa bilder ser väldigt lika ut. Men det gick liksom inte att ta mer annorlunda från där jag var.
Det fanns ett par vattenpölar lite här och var som hjälpte mig vid komponeringen.
Och eftersom det såg likadant ut hela tiden blir det svårt att komma på fler saker att skriva under bilderna.
Jag var glad att det var lite sol idag som lös ner på jorden genom molnen.
Annars hade bilderna blivit matta och tråkiga.
Pappa gick för en gångs skull ut ur bilen för att ögna igenom omgivningen själv.
Jag hade kunnat övernatta uppe på berget för att dokumentera ljusskiftningarna dygnet runt. Jag kan bara fantisera om hur det ser ut i soluppgången där.
Vår GPS visade att vi var runt 800 meter ovanför havsytan, om jag minns rätt.
Många av dessa bilder skulle jag kunna tänka mig att ha på väggarna. När jag flyttar hemifrån tänker jag fylla alla väggar med mina bilder.
Lite emellanåt öppnade molnen sig så att solen kunde titta fram ännu mer. Det såg så otroligt fint ut när det lystes upp i slumpmässiga mönster på marken.
Också en liten översiktsbild. Sjön och vindkraftverken till vänster.Den långa ändlösa vägen i mitten, bergen borta vid horisonten och ösregnovädret.
Just berg har alltid fascinerat mig. De finns i alla olika sorters former, och i olika ljus ser de så olika ut. Det är något speciellt, nästan overkligt med dem.
Speciellt det dis som uppkommer vid allt som är långt bort.
Vid ett ställe fanns en liten samling med hus och byggnader. I kontrast mot sjön och landskapet bortom det såg det ut att vara nästan för fint.
Det var intressant och spännande att se regnet flytta sig över landskapet. Att vara såhär högt upp och blicka ut över allt har jag aldrig varit med om förut.
Att visa en känsla av höjdskillnad i fotografi är nog något av det svåraste. Därför kan det vara svårt att förstå hur högt upp vi verkligen var på denna bild.
Vid detta laget började familjen tröttna lite på mitt fotograferade, hur jag halvsprang från den ena kanten till den andra för att få med precis allt och lite till.
Jag gick bort till en sida av bergets sidor som jag inte sett innan. Därifrån kunde jag se hur dimman började dra in från fjärran.
Det började nu hagla lite på oss. Jag blev lite ivrig för att jag ville fortsätta att plåta.
Så jag väntade så länge jag kunde innan de skulle börja bli arga på mig.
Det hjälper verkligen att ha med sig andra fotografer när man själv ska någonstans för att fotografera. Jag har, nästan för många gånger, haft med mig vissa personer, som jag inte nämner vid namn, som klagat på mig för att jag fotograferat "för mycket".
Men jag tog många, nästan för många, bilder där uppe på berget. Och nästan alla blev bra.
Jag hoppade in i bilen och vi skulle körde iväg mot Skellefteå. Men plötsligt hörde vi ett mycket oroväckande och nästan hemskt oljud kommande från vänster framhjul. Det lät precis som om en stor sten for omkring där inne. Vi blev lite oroliga för att något skulle gå sönder, och för att det var en bra bit ner från berget (en relativt brant väg) så valde vi att stanna kvar där vi stod. Helt ensamma. Vi ringde efter hjälp och efter någon timme fick vi klartäcken att det var säkert nog att köra där ifrån och åka till närmaste verkstad för att få kollat på bilen. Jag kan också nämna att under tiden vi väntade var vi tvungna att ha fram ett särskilt verktyg, som självklart låg i bagaget bakom och under alla väskor som vi hade med oss till nästa hotell. Dessutom haglade det ganska våldsamt ute, så det var ingen fröjd att först lyfta ut alla stora och tunga väskor och ställa in de i baksätet för att leta reda på verktyget. Och sedan en gång till efter vi hade ställt tillbaka dem.
Tur nog kom vi, efter en nästan för lång stund, fram till en verkstad. En av de anställda lyfte snällt upp bilen och monterade av däcket för att kolla var felet låg. Men han hittade inget. Så vi fick helt enkelt köra vidare, och efter vi lämnade verkstaden var det horribla oljudet borta. Det var tydligen bara en sten som flugit in i däcket, på något sätt. Men det var ingen som helst fara. Synd att att vi inte visste det några timmar tidigare.
Men sånt är livet.
När vi till slut kom fram till Skellefteå, ett bra par timmar senare än planerat p.g.a. den lilla olyckan, gick vi en liten runda innan vi satte oss ner och åt en god middag på en restaurang.
Solen var på väg ner.
Jag ska inte ljuga, men utbudet av öppna mat-erbjudande restauranger var inte så imponerande stort.
Staden erbjöd inte så jättemycket att fotografera. I alla fall inte den kvällen.
När vi ätit vår middag och gått en liten runda kom vi, aningen trötta efter dagens alla äventyr, tillbaka till hotellet.
Kameran hade arbetat hårt hela dagen, så den förtjänade en god natts sömn. Likaså jag och min familj.
Vem visste hur nästa dag skulle te sig!
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/320, bländare: f/8, ISO 200
Denna vyn hade vi från vårt hotellrum när vi vaknade.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 200
Pappa beordrade mig att fota utsikten från hotellrummet. Jag hängde mig utanför fönstret för att undvika reflexer. Mamma blev smått hysterisk och beordrade mig att omedelbart komma in i rummet igen. Men vem kan klandra henne. Vi befann ju oss på den etthundraåttiofemte våningen, ungefär.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/400, bländare: f/8, ISO 200
Jämför denna med en likadan bild jag tog två dagar tidigare när det var dimmigt: Dag 7
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 200
Det var ingen typisk vykortsblå himmel, men vi klagade inte. Det var varken dimma eller regn.
Brännvidd: 90mm, slutare: 1/200, bländare: f/8, ISO 200
När vi gjort oss klara åkte vi iväg till berget. Idag var utsikten andlös.
Brännvidd: 170mm, slutare: 1/200, bländare: f/11, ISO 200
Jag tog många bilder. Väldigt många. De flesta liknade varandra. Dessutom tog jag ett par panoraman, men inte heller de har jag orkar sätta ihop.
Brännvidd: 82mm, slutare: 1/200, bländare: f/11, ISO 200
Visst ser det ut som att det ena molnet sticker upp genom det andra?
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/200, bländare: f/11, ISO 200
Jag är inte säker, men det där borta kan nog vara Kebnekaise.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/200, bländare: f/11, ISO 200
Du får ursäkta mig om dessa bilder ser väldigt lika ut. Men det gick liksom inte att ta mer annorlunda från där jag var.
Brännvidd: 75mm, slutare: 1/200, bländare: f/10, ISO 200
Det fanns ett par vattenpölar lite här och var som hjälpte mig vid komponeringen.
Brännvidd: 75mm, slutare: 1/200, bländare: f/10, ISO 200
Och eftersom det såg likadant ut hela tiden blir det svårt att komma på fler saker att skriva under bilderna.
Brännvidd: 82mm, slutare: 1/200, bländare: f/10, ISO 200
Jag var glad att det var lite sol idag som lös ner på jorden genom molnen.
Brännvidd: 95mm, slutare: 1/200, bländare: f/10, ISO 200
Annars hade bilderna blivit matta och tråkiga.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/200, bländare: f/10, ISO 200
Pappa gick för en gångs skull ut ur bilen för att ögna igenom omgivningen själv.
Brännvidd: 65mm, slutare: 1/200, bländare: f/13, ISO 400
Jag hade kunnat övernatta uppe på berget för att dokumentera ljusskiftningarna dygnet runt. Jag kan bara fantisera om hur det ser ut i soluppgången där.
Brännvidd: 105mm, slutare: 1/200, bländare: f/14, ISO 400
Vår GPS visade att vi var runt 800 meter ovanför havsytan, om jag minns rätt.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/200, bländare: f/14, ISO 400
Många av dessa bilder skulle jag kunna tänka mig att ha på väggarna. När jag flyttar hemifrån tänker jag fylla alla väggar med mina bilder.
Brännvidd: 62mm, slutare: 1/200, bländare: f/14, ISO 400
Lite emellanåt öppnade molnen sig så att solen kunde titta fram ännu mer. Det såg så otroligt fint ut när det lystes upp i slumpmässiga mönster på marken.
Brännvidd: 52mm, slutare: 1/200, bländare: f/14, ISO 400
Också en liten översiktsbild. Sjön och vindkraftverken till vänster.Den långa ändlösa vägen i mitten, bergen borta vid horisonten och ösregnovädret.
Brännvidd: 150mm, slutare: 1/200, bländare: f/14, ISO 400
Just berg har alltid fascinerat mig. De finns i alla olika sorters former, och i olika ljus ser de så olika ut. Det är något speciellt, nästan overkligt med dem.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/200, bländare: f/14, ISO 400
Speciellt det dis som uppkommer vid allt som är långt bort.
Brännvidd: 70mm, slutare: 1/200, bländare: f/14, ISO 400
Vid ett ställe fanns en liten samling med hus och byggnader. I kontrast mot sjön och landskapet bortom det såg det ut att vara nästan för fint.
Brännvidd: 90mm, slutare: 1/200, bländare: f/13, ISO 400
Det var intressant och spännande att se regnet flytta sig över landskapet. Att vara såhär högt upp och blicka ut över allt har jag aldrig varit med om förut.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/200, bländare: f/10, ISO 250
Att visa en känsla av höjdskillnad i fotografi är nog något av det svåraste. Därför kan det vara svårt att förstå hur högt upp vi verkligen var på denna bild.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/200, bländare: f/13, ISO 200
Vid detta laget började familjen tröttna lite på mitt fotograferade, hur jag halvsprang från den ena kanten till den andra för att få med precis allt och lite till.
Brännvidd: 82mm, slutare: 1/200, bländare: f/8, ISO 200
Jag gick bort till en sida av bergets sidor som jag inte sett innan. Därifrån kunde jag se hur dimman började dra in från fjärran.
Brännvidd: 82mm, slutare: 1/200, bländare: f/8, ISO 200
Det började nu hagla lite på oss. Jag blev lite ivrig för att jag ville fortsätta att plåta.
Brännvidd: 82mm, slutare: 1/200, bländare: f/8, ISO 200
Så jag väntade så länge jag kunde innan de skulle börja bli arga på mig.
Brännvidd: 150mm, slutare: 1/200, bländare: f/8, ISO 200
Det hjälper verkligen att ha med sig andra fotografer när man själv ska någonstans för att fotografera. Jag har, nästan för många gånger, haft med mig vissa personer, som jag inte nämner vid namn, som klagat på mig för att jag fotograferat "för mycket".
Brännvidd: 105mm, slutare: 1/200, bländare: f/13, ISO 200
Men jag tog många, nästan för många, bilder där uppe på berget. Och nästan alla blev bra.
Jag hoppade in i bilen och vi skulle körde iväg mot Skellefteå. Men plötsligt hörde vi ett mycket oroväckande och nästan hemskt oljud kommande från vänster framhjul. Det lät precis som om en stor sten for omkring där inne. Vi blev lite oroliga för att något skulle gå sönder, och för att det var en bra bit ner från berget (en relativt brant väg) så valde vi att stanna kvar där vi stod. Helt ensamma. Vi ringde efter hjälp och efter någon timme fick vi klartäcken att det var säkert nog att köra där ifrån och åka till närmaste verkstad för att få kollat på bilen. Jag kan också nämna att under tiden vi väntade var vi tvungna att ha fram ett särskilt verktyg, som självklart låg i bagaget bakom och under alla väskor som vi hade med oss till nästa hotell. Dessutom haglade det ganska våldsamt ute, så det var ingen fröjd att först lyfta ut alla stora och tunga väskor och ställa in de i baksätet för att leta reda på verktyget. Och sedan en gång till efter vi hade ställt tillbaka dem.
Tur nog kom vi, efter en nästan för lång stund, fram till en verkstad. En av de anställda lyfte snällt upp bilen och monterade av däcket för att kolla var felet låg. Men han hittade inget. Så vi fick helt enkelt köra vidare, och efter vi lämnade verkstaden var det horribla oljudet borta. Det var tydligen bara en sten som flugit in i däcket, på något sätt. Men det var ingen som helst fara. Synd att att vi inte visste det några timmar tidigare.
Men sånt är livet.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/320, bländare: f/3.2, ISO 200
När vi till slut kom fram till Skellefteå, ett bra par timmar senare än planerat p.g.a. den lilla olyckan, gick vi en liten runda innan vi satte oss ner och åt en god middag på en restaurang.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/320, bländare: f/5, ISO 200
Solen var på väg ner.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/500, bländare: f/5, ISO 200
Jag ska inte ljuga, men utbudet av öppna mat-erbjudande restauranger var inte så imponerande stort.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/250, bländare: f/3.5, ISO 200
Staden erbjöd inte så jättemycket att fotografera. I alla fall inte den kvällen.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/80, bländare: f/1.8, ISO 280
När vi ätit vår middag och gått en liten runda kom vi, aningen trötta efter dagens alla äventyr, tillbaka till hotellet.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/80, bländare: f/1.8, ISO 720
Kameran hade arbetat hårt hela dagen, så den förtjänade en god natts sömn. Likaså jag och min familj.
Vem visste hur nästa dag skulle te sig!
Kategorier:
landskap,
semester10
Grymt fina bilder allihopa!
SvaraRaderaDu har gjort att jag börjat gilla landskapsbilder igen :D